mu va det dags igen, här ligger jag i sängen med orn i kroppen. Dagen före doppare dagen, operation imorgon. Äntligen, jag har nu lyckats gå två år med olidliga smärtor, blod i avföringen, trött, hängning och allmänt slö i kroppen. Imorgon är det dags att se vad som jag faktikst döljer sig bakom min hårda fasad som väldigt få får lova att se. Jag har nog aldrig riktigt vågat visa vad endometriosen faktikst gör med min kropp. För ibland är inte jag själv redo för att prata om det. Den ställer till med många problem i livet, men man lär sig hantera dem och försöka planera utefter dem. Detta är ett väldigt känsligt ämne och inget som jag tidigare vågat skriva om. Men jag har märkt att saker jag velat ha svar på om sjukdomen har varit svåra att få eller ibland har man kunnat få ett svar fast kanske inte hela sanningen ändån. Jag önskade att det fanns en blogg där ute som man kunde använda som en handbok när allting kör ihopa sig. För dem dagar kommer, ibland oftare än vad man planerat och då är det svärta att förstå vad man ska göra för att underlätta det. Sen är jag medveten om att allting är olika från person till person, men principerna är oftast dem samma. Därför ska jag ta upp bloggen igen och försöka visa upp den riktiga sanningen bakom ett liv med endometrios. Jag kommer inte alltod att skriva om den för det finns dagar som den är en väldigt liten del av mitt liv, och dem dagarna vadderar jag väldigt högt. För dem kommer mer sällan nuförtiden, tyvärr!
Ursäkta för ett rörigt inlägg, känner mig som nybörjare igen och ville att det skulle bli ärligt rakt igenom. Därför går jag inte in och läser och rättar till det, utan ni får läsa precis det som jag tycker och känner just nu.
Tahand om er Amanda

Hej, det va väldigt längesedan som jag bloggade. Mitt liv har vänts upp och ner totalt, efter att varit tillsammans med A i två år och fyra månader har det tagit slut. Det har inte varit lätt att släppa och gå vidare, men vi båda vet om att detta bli bäst. Jag älskar fortfarande Albin, men inte på de sättet. Men jag kommer fortfarande acceptera han som människa och fortfarande så kommer han betyda väldigt mycket för mig. Vi gick igenom det svåraste som hänt i mitt liv tillsammans och det krossade inte oss, men tyvärr blev det inte som vi tänkt oss. Jag har varit singel i två veckor, kanske dem två veckorna i mitt liv dom jag har kunnat släppa allt och verkligen bara va Amanda. Jag kommer vara evigt tacksam till Albin och hans familj för allt stödd och all kärlek jag fått av dem när allting varit svårt. Men det va inte meningen att det skulle vara jag och han livet ut. Jag är glad att få haft den långa tiden tillsammans med honom, det har gjort mig till den jag är idag. Och jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv.
Jag har även kommit in på mitt förstaval till gymnasiet, me än kommer troligen välja om.
Jag ville bara kolla läget och skriva att jag lever men just nu är allting lite mer kaos än vad det brukar. Men jag ska försöka komma igång med bloggen igen när allting lagt sig ordentligt! Hoppas ni mår bra och att era liv är okej, många kramar Amanda!

För ett år sedan trodde jag aldrig att mitt liv skulle vara så här. Allra minst trodde jag att jag skulle kunna få vara så lycklig i allt det jobbig, att jag kan vara stark men samtidigt svag. Att jag kan älska mig själv och acceptera alla brister, våra brister gör ju trots allt oss till människor. Vi är inte födda för att vara perfekta, vi är födda för att vara verkliga!
Jag kan säga att jag är så jäkla stolt över mig själv och Albin, vi har verkligen tagit igenom oss så mycket. Jag trodde många gånger att hinderna på vägen skulle vara alldeles för svåra och skulle göra att vi blev knäckta. Men de va då som min alldeles egna klippa Albin visade och berättade för mig att vi skulle klara allt! Inget är omöjligt, inte när vi har varandra. Det har varit ett år med många känslor, jobbiga saker och även en hel del bra saker. Det gäller att hitta positiva saker i det negativa, hur jobbigt allting än är så blir det bättre. Förr eller senare!
Jag har verkligen vuxit som person, jag har blivit en bättre flickvän, vän, dotter, syster och barnbarn under detta året. Tänk vad en kille som är en främling ifrån början kan betyda så mycket för en sen, att en kolla kan göra en så stor inverkan i ens liv. Albin har rent av förändrat mig och mitt liv till det bättre, han har gjort mig stark och mera öppen. Han älskar mig för vad jag är och för vad jag kommer att bli, precis som det att jag älskar han för allt han är och kommer bli. Det fina i vårt förhållande är att vi är ärliga och öppna, vi delar både med och motgångar och vi delar kärleken till varandra. Jag har aldrig varit så kär som jag är i Albin.
Med denna långa text så vill jag säga att våga ta steget i livet, mår du inte bra gör något åt det. Det är ditt liv och bara ditt, de är bara du som kan göra något åt det! Sen att de blir jobbigt på vägen och man behöver hjälp och stödd de är bara mänskligt. Men tappa aldrig tron på din egen styrka och kunskap, du kan så mycket mer än vad du tror! Våga lita på dig själv.

B+ = va positiv!


Va stark, Amanda

I wish I could freeze this moment, right here, right now, and live in it forever. Because in this moment, I am happy.

Hej allihopa!
Hoppas allting är bra med er och att ni alla är friska.
Själv så är det så bra det kan vara just nu, mycket som hänt under tiden som jag inte bloggat på. En del av mig säger åt mig att inte blogga om det för jag vet inte om jag är redo för reaktionen hos er läsare, men en del av mig vill verkligen dela med mig av vad som hänt och händer i mitt liv. Men eftersom jag inte riktigt bestämt mig för hur jag vill göra så låter jag det vara "hemligt", så jag kan få tid till att tänka igenom vad som känns bäst för mig.
Trots allt detta funderande, så har jag gått i skolan, ridit, varit med min kärlek, myst väldigt mycket med min fina mamma, varit sjuk, blivit opererad, varit sjukskriven och nu är jag tillbaka sakta men säkert till det "vanliga" livet.
När livet inte är så lätt så inser man väldigt snabbt hur tacksam man borde vara över att man mår bra och har många som bryer sig. Jag är väldigt tacksam över att jag har så otroligt fina nära och kära, vänner och en otrolig pojkvän. Dom får verkligen en att må bra och känna sig älskad!
Kom ihåg att visa dom som älskar dig omtanke och att du älskar dom tillbaka, det är de minst man kan göra för varandra.

Kramar Amanda!

Hej alla fina bloggläsare!

Jag har valt att ta en bloggpaus, detta pga att jag själv inte mår så bra. Så därför har jag valt att ta en riktig bloggpaus, trots att jag varje dag har tänkt på att jag måste blogga. Men inser ganska snabbt att det inte är så kul för er om ni bara ska läsa om hur dåligt jag mår osv.. Så därför har jag valt att ta hand om mig själv, det handlar verklkigen om att bara ta det lugnt och va med dem man älskar. Utan min pojkvän hade jag inte stått så stark som jag gör trots allt, jag hade inte karat en dag utan honom.